Har pausat mina vanligaste some (sociala medier, detta är en mkt bra finlandism - uttalas som det skrivs) pga avhandling men också pga de förstärker ensamheten.
Jag har nu snart fyra år haft adress i Åbo och intensiva ensamheten i landsflyktigheten har genomgående bestått. Somrarna är faktiskt värst, pga de vänner jag har i Åbo åker till t ex Österbotten sommartid, för att hälsa på hemma, jobba osv.
Uppdaterar ibland om mitt liv i some men reaktionerna är på sin höjd ett hjärta … (1/?)
Det kan gå veckor mellan att någon frågar ”hur mår du?”, månader mellan en kram. Jag tror att detta är något som får själen att svälta. Det kan låta som lite och oväsentligt, men om man tycker det har man kanske inte levt i ofrivillig exil.
Det går förstås bra ett tag, men det är inget som går att vänja sig vid. Att vänja sig vid det skulle vara att typ ge upp sin mänskliga värdighet. Istället så blir man olyckligare och olyckligare över sakernas tillstånd.
(2/?)
Jag tänker ”snart är det klart, snart är detta slut, snart kan jag flytta hem” men ju olyckligare jag blir desto svårare är det att klämma ur sig en fakking avhandling. Jahapp.
Jag jag rest mkt under tiden jag bott här och det har varit välbehövlig omväxling. Jag har tänkt mkt på detta och en befriande grej med att vara utomlands är att ingen vet vem jag är och således spelar det ingen roll att ingen frågar något eller undrar vad man gör. Till skillnad då från när man bor någonstans.
(3/?)
Mastodon är lite som utomlands! Jag känner egentligen ingen här och väntar mig inget svar eller någon kommentar. Tveksamt om någon läser ens och den känslan är ganska skön. Måste bara skrika ut i rymden lite, utan att se ”X, Y och Z har kollat på din story och de kunde inte bry sig mindre”.
Poängen är alltså kanske att some förstärker ensamheten snarare än tvärtom. Känns intuitivt konstigt men detta är såklart vad forskning brukar visa så jag är såklart inte förvånad (fast jag är det).
(4/?)
De som jag hörs med i Sverige - typ familjen och några närmast sörjande - verkar ha en enorm tilltro till att avhandlingen är ”snart klar” och att det bara är att ”kämpa lite till”.
För mig själv är ju en examen fullkomligt meningslös. Från jord är jag kommen osv. Brukade kännas meningsfullt att bidra till samhället men när man ser nyheterna är ju mänskliga rättigheter i fritt fall. Vad är _poängen_ med att bry sig? Vad bidrar man till? Känns rätt hopplöst faktiskt.
(5/?)
Blir således inte så peppad av alla hejarop. Det känns som en spinninginstruktör som står och vrålar ”kämpa på! Lite till orkar du!” och det enda man vill säga till en sådan är ”Nej det gör jag inte! Jag gör mitt bästa, låt mig va och sluta tjata!” jag har typ ingen ork?? Det enda jag vill är att sova i fem år minst.
Men hur ska man säga till folk att sluta *peppa*? Verkar närmast otacksamt. Så istället sluter man sig i ensamheten för att slippa ta ansvar för att hålla god ton …
(6/?)
och fasaden av ”allt går nog bra!” uppe pga hur ska man energi till detta när man knappt orkar gå upp hur sängen? Seriöst svara på hur.
Jaja det blir väl en avhandling eller så blir det inte det. Katten är både död och levande men snälla sluta skaka på lådan.
Det var dagens forskningsdagbok!
Ska tilläggas att jag gillar Finland som land men det är _inte_ hemma. Och bristen på vänner är verkligen inte bara en brist hos mig, blev senast kallad social butterfly för fyra dagar sedan.
(7/7)
Handsdown lite störigt med *stjärnmarkeringar* efter att jag skrivit denna some-rant. 🤷🏻♀️ Men jag känner er iaf inte så det hugger inte så djupt.
(8/7)
@hehemrin Tack! Vad är din tanke om detta med de mänskliga rättigheterna? Är det futtigt och onödigt att bry sig om yttrandefrihet och integritet på bibliotek (både i den fysiska och digitala miljön) när det pågår så många flagranta folkrättsbrott i världen?
Jag står i skuggan av ett tvivel.
@karolingva MR i allmänhet tycker jag är mycket viktigt. Som du kanske sett i min presentation så har jag pluggat MR. Och det ångrar jag verkligen inte, eller att det blivit mindre viktigt. Däremot har det (min känsla, inte evidensbaserat) gått tillbaka i viktighet i åtminstone Sverige, både från stat och som typ Socialt ansvar i företag. Men, det gör det ju inte mindre viktigt, snarare tvärtom. Huvudutbildningen jag gick hette MR och demokrati, för de hänger så nära samman. Och bibliotek är...
@hehemrin Det är bl a just den frågan! Vad gäller lån så ska ju denna data tas bort så fort du lämnar tillbaka boken pga bibliotekssekretessen (dvs det ska inte kunna gå att kartlägga dina läsvanor via ett allmänt biblioteks lånesystem).
Två intressanta spaningar om detta:
- pga *tekniken* så lagrar vissa system i Sverige ÄNDÅ denna data pga "systemet funkar så", tror stort mörkertal
- SE har specifik lagstiftning, men även i BG, CZ, FI, FR & UK så är det vanlig praxis att radera denna data.
@karolingva GAAAAAAH VA?! Lagras sådan data ändå? Härrejisses, det är VERKLIGEN inte bra... @hehemrin
@meraord @hehemrin Nej alltså, oftast inte! Och det ska inte! Se Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) 40 kap. 3 §. Nyligen utökad till att omfatta IKT-användning på bibliotek. :) (https://beta.rkrattsbaser.gov.se/sfs/item?bet=2009%3A400&tab=forfattningstext)
Men det är alltså ovanligt att detta är faktiskt lag i andra europeiska länder (iaf de jag undersökte). Däremot vanligt att bibliotek raderar datan ändå pga "det är rimlig, integritetsvänlig praxis som stämmer med vår yrkesetik". :D jag <3 bibliotek
@karolingva Phew. Känner till OSL 40 kap. 3 §. Förstår att det är ovanligt att det är lag i andra länder, vi har samma utmaningar där på arkivsidan.
Arkivbestämmelserna är väldigt ofta landsspecifika, där SE sticker ut extra eftersom vi har offentlighetsprincipen.
@meraord Å vad roligt att du gjorde det redan! Jag läste om kulturutskottets yttrande om saken från 1989 igår och det var verkligen upplyftande läsning!
Kan på samma tema tipsa om Jan Freeses geniala mästerverk "Den maktfullkomliga oförmågan" som också tar upp ADB-systemens konsekvens för personlig integritet och offentlighetsprincipen. Konstigt att svenska lagstiftare inte tagit itu med dessa problem tidigare (jfr t.ex. MrKoll-fallet).
@meraord @hehemrin Men alltså, vet om enstaka fall där man bara ställt till det för sig (dåligt upphandlat system? okunskap? obryddhet?)
Dessutom VILL många att bibliotek ska spara deras lån pga folk älskar att föra data över allt de gör (jfr stegräknare, spotify wrapped, osv osv) så därför erbjuder många bibliotek opt in-funktion för att spara lånedata. Obs att just _opt-in_-principen är OERHÖRT viktig i sammanhanget. Privacy by default.
@karolingva @meraord Lån av pappersböcker, men sedan de digitala, är det dem du är mest bekymrad över? De är ju ofta kopplade till externa aktörer. Jag tänker exvis på Biblio och Pressreader, men det finns fler. Tänkte också när jag använde utskriftsservicen för ett tag sedan på bibliotek, vilka vägar mina filer tar.
@hehemrin @meraord Nu har jag varit lite på skrivkollo med mig själv (20k ord :')) samt på utflykt i Malax och Närpes, men tänkte jag skulle återvända efter lite somepaus och svara på allt intressant som ni har skrivit.
Tänkte på utskriftsservicen - detta tänker ju bibliotek också på, och då finns det en fysisk och digital utsatthet för den personliga integriteten när man skriver ut på bibliotek. T.ex. att utan utskriftsservice så kan dokument skrivas ut direkt och hamna i fel persons (1/?)
@hehemrin @meraord ... händer, om man inte löser detta genom att möblera så att skrivaren står vid (den bemannade) informationsdisken (men då upplever bibliotekspersonalen att de ser för mkt pga medvetna om integritet) eller vid datorerna man skriver ut från.
Eller så har man utskriftsservice som gör att filer inte släpps förrän användaren står vid skrivaren. Och då funderar man ju på samma som du: var transporteras filerna? Vilka servrar studsar de på?
Och detta borde ju inte vara (2/3)
@hehemrin @meraord ... omöjligt att lösa, men ett gissel för många folkbibliotek är då att upphandling och öht bestämmande över IT-system ofta sker centralt på kommunen och det finns då en intressekonflikt mellan kommun och bibliotek eftersom bibliotek har helt annat uppdrag än kommunen. Går att jämföra t.ex. med internetfilter där kommunens tillämpning i t.ex. skolor eller i kommunhuset är direkt olämplig på ett bibliotek sett till rätten att söka och ta del av information. (3/3)
@karolingva Jag gissar på okunskap och dåligt upphandlat system. Har brottat mig in på it-avdelningarna för att få dem att förstå att arkivfrågor är it-frågor, och att vi måste vara med och kravställa. Konstaterar att även statsanställda it-personer har rätt dålig koll på den juridik som har inverkan på deras arbete.
@karolingva @meraord Och jag håller med om att opt-in är en viktig princip. (Jag har en anteckningsbok och ibland en datorfil över böcker jag läst, oavsett varifrån och format boken kommer ifrån. Det tycker jag är lite roligt att kunna se vad jag läst. Men jag skulle inte komma på tanken att göra det via bibliotekets tjänst. Och jag skriver en minidagbok i 5/10-årskalender. Men jag har inte något maniskt behov att dokumentera alla steg och allt annat jag och kroppen gör, och vad jag inte gör.)
@hehemrin @karolingva @meraord För min del är det bara en liten del av böckerna jag läser som kommer från biblioteket, och då är det både från Malmö och Lund, så det hade varit meningslöst att använda den datan för att hålla koll på vad jag läser. Innan hade jag viss bokföring på GoodReads, nu har jag flyttat den till BookWyrm.
@kallekn @hehemrin @meraord Ja, precis, och det är ju också poängen som brukar göras: för de allra flesta är inte informationen de konsulterar (i bok eller på internet) en känslig personuppgift, men för en del är det det. Sexuell läggning, politisk åsikt, religionstillhörighet, sjukdom, skilsmässa, mm.
Knepig och olöst fråga är digital läsning. Tror bibliotekens e-boksplattformar kan vara integritetsvänligare än kommersiella sådana (har skrivit om denna problematik här: https://tidsskrift.dk/privacy_studies_journal/article/view/150182)
@kallekn @hehemrin @meraord Ett annat intressant exempel: reserverade böcker! Säkert har glada boklånare sett en gradvis övergång till anonymiserade papperslappar i böcker (namn ersatt med nummer t.ex.), i synnerhet i övergången till att man ska hämta sina reservationer själv i hyllan. Men frågan vållar huvudbry: var ska man ställa hyllan med reservationer så att bibl.anv. ej känner sig observerade när de hämtar upp lån? I mindre samhällen, hjälper anonymiseringen eller är den lätt att avkoda?
@karolingva @kallekn @meraord
Jag läste ditt "position paper". Det kändes initierat och var intressant.
Angående små sammanhang, småorter etc, så förblir nog anonymitet svår så länge människor interagerar. Vilket är ett problem när man vill hålla något för sig själv, av vilket själ det vara må. Jag vet för lite, förutom ditt exempel om reserverade böcker, hur mycket av utlåning görs med självbetjäning respektive mha av personal som förr? Och det räcker ju med att man bara frågar om någon 1/?
@karolingva @kallekn @meraord
'hjälp, eller någon ser vilka böcker man har framför sig om man sitter på biblioteket. Någon människa kan se, dra slutsatser, och skvallra i bygden. Det kan absolut vara ett konkret problem för en individ och kanske värre än det digitala.
För det digitala är av en annan karaktär. Det är läskigt hur mycket data man kan få fram. Och att den lagras, och så snart data lagrats så även om den raderas, så i dagens molnvärd med externa ägare så kan den finnas kvar. 2/3
Och ett företag kan få nya ägare. Och en stat kan få en ny regering och nya lagar. Och så kan olika datasamlingar läggas ihop.
Ditt "paper" var intessant läsning.
3/3
Tack för att du läste mitt paper! I samma nummer av tidskriften finns också ett svar från en av forskarna jag diskuterar (Karl Berglund; Tattersall Wallin erbjöds också skriva en kommentar men hon ville väl inte försvara sin forskning). Tyckte att hans svar var intressant och jag förstår hur han menar, men jag ändrade inte åsikt. Och så kan det ju vara. Man tycker och värderar olika.
Apropå människor på små orter: absolut kan det vara svårt att göra helt (1/3)
@hehemrin @kallekn @meraord ... anonymt, men man kan ju vidta åtgärder som minimerar riskerna för den personliga integriteten. Och det bör man göra.
Och som sagt, det digitala - oerhört intressant. För det är inte lika påtagligt för användaren. Det fysiska obehaget av att bli läst över axeln osv. Men kan man göra det mer påtagligt så att folk börjar känna en berättigad oro? Eller är det onödigt att göra folk oroliga för ännu en grej i dessa _svåra tider_? (2/2)
@karolingva ju verkligen viktigt, kunskap är viktigt, för både MR och demokrati. Vet inte riktigt vad du syfter på om yttrandefrihet och integritet, men exvis om du menar rätten att kunna läsa på biblioteket och vara anonym, så är det viktigt (vilket när jag tänker nu kanske är problem så fort jag lånar, då är jag inte anonym, bara om jag sitter på bibblan). Bibliotek är ju en borg för att vi medborgare ska få kunskap, och det hänger ju nära med yttrandefrihet - både inhämta och för att skapa.