Christian Lindberg om en svensk kompositör i P1 nu: Han skriver inte musik för tiden han lever i, hans musik är för eternity. Han är one of a kind.
🤔
Är det så att om man ska uttrycka något med eftertryck så måste det sägas på engelska, engelska ord är starkare och mer sanna än svenska?
Jag famlar också efter engelska ibland när jag inte hittar någon svensk motsvarighet snabbt nog, men jag håller med om att det är tråkigt.
@n Det kan väl ändå inte vara så att en välutbildad kompositör inte känner till de svenska orden evigheten och unik?
De kan han säkert. Men de kanske inte kom i stunden, och han är nog ner van att köra det här snacket på engelska.
Men det kan också vara som du antyder, att han tycker det är mer stuns i orden på engelska.
Han är i min bok i första hand en trombonist i världsklass, och i andra hand en kompositör, men det är kanske för att jag inte lyssnat på hans kompositioner än. Det kanske man skulle prova, där finns nog både svenskt och utländskt.
När det kommer till språk vård inom kompositionsutbildningar så är det lilla jag sett (en kurs i arrangering, ett par i musikteori) inte imponerade.
@n Jo, du har säkert rätt, jag kände överhuvudtaget inte till honom förrän nu. Men jag är mer intresserad av fenomenet, att man använder engelska ord för att stärka sitt budskap. För mig blir effekten det motsatta.
@kallekn @n Men det förekommer förstås också att man tycker att engelska låter ”häftigare” (som man sade på 1970–80-talet) eller proffsigare. Det varierar väl med kulturell grupp. Jag som datavetare tycker att det låter okunnigt och fjantigt när man använder engelska begrepp eller anglicismer när svenska termer finns (vilket de ju tyvärr inte alltid gör), men jag har fått intrycket att till exempel ekonomer tvärtom tycker att engelska termer är proffsigare.
Och för mina öron blir fackspråk snabbt stolligt på svenska. Jag blir bortkollrad och tappar fokus om någon skulle tala om medansnurror istället för while-loopar. Eller det lilla fnittret som uppstår om någon skickat ett e-brev (mailat).. Många andra ord går alldeles förträffligt att säga på svenska: användargränssnitt (fast UI är snabbare), mjukvarukomponent.
Å andra sidan skulle säkerligen min inställning snabbt ändras om jag umgicks med kollegor som faktiskt talade så.
@n @avadeaux @kallekn mejla är ju en etablerad försvenskning, i linje med tejp och match. Noll störighet.
Facktermer på engelska använder vi i avsaknad av etablerade svenska termer. Helt acceptabelt.
Men för 'eternity' och 'one in a kind' finns ju etablerade uttryck på svenska, så att använda engelska framstår bara som fattigt, fånigt, osäkert, obildat.
Starkt att kalla vår världsstjärna för obildad. Jag anser mig lite bildad med 20 års skolgång, men skulle också i en intervju kunna dra till med ett engelskt uttryck om det svenska inte dyker upp just när jag behöver det. Blir jag förstådd har jag lyckats, tänker jag. Det är skillnad på tal och prosa.
Vidare rör sig CL i en internationell miljö. Efter en vecka på affärsresa talar jag engelska med mig själv på hotellrummet. Gissar att liknande drabbat andra.
Hah, jag befinner mig nog själv på stofilspektrumet.
Men jag håller med. Hade en svensk skribent, eller någon annan profession som arbetar språkligt dagligen, slängt sig med engelska sådär så är det förstås en helt annan grej; då är det nästan säkert ett stilistiskt grepp som är helt öppet att kritisera, enligt mitt tycke.
@n @johank76 @avadeaux @kallekn
Min spaning, utan att jag varken kan peka på någon forskning och jag är inte ens med i Spanarna i P1, är att det blivit en nytändning det senaste året/åren att blanda in mer engelska ord i svenskan när det inte behövs.
Jag tycker det är synd, jag tycker grunden är att tala ett språk i taget så långt det går. Jag håller med om att det finns exvis fackuttryck som är precisa där det är bättre att använda utländskt ord för att inblandade inte ska missförstå.
1/2
@n @johank76 @avadeaux @kallekn
Jag tycker också det är helt okej att använda utländska ord, liksom felaktiga svenska ord eller grammatik, än att inte kunna eller våga uttrycka sig.
Grunden till att skriva eller tala är ju att kommunicera med varandra, få fram något budskap, det är det viktigaste. Och förstås, språk utvecklas hela tiden. Men kan man, då tycker jag det är bra att använda ett språk i taget.
2/2