Ny dansk rapport om tech-giganternas roll som digital infrastruktur – Vad den innebär för Danmark och lärdomar för Sverige
Idag presenterades en rapport från den danska expertgruppen om teknikjättarnas roll som digital infrastruktur. Det var den tredje i raden av rapporter, och en i min mening betydelsefull rapport med lärdomar också för Sverige. Rapporten sätter fokus på hur teknikjättarna inte bara erbjuder verktyg för kommunikation och samarbete utan också har blivit oumbärliga och integrerade delar av samhällets digitala infrastruktur. I en tid när nästan varje aspekt av vårt dagliga liv, från utbildning och offentlig förvaltning till hälso- och sjukvård och demokratiska processer, är beroende av digitala system, belyser rapporten den växande påverkan som ett förhållandevis litet antal globala aktörer har på både nationell och lokal nivåer.
Rapporten beskriver hur teknikjättarna, med såväl djup digital infrastruktur från internetkablar och satelliter till plattformar och digitala tjänster har byggt en digital infrastruktur som idag bär upp stora delar av samhällets kritiska funktioner och infrastruktur. Samtidigt pekar den på sårbarheten i detta beroende. När till exempel deras system drabbas av avbrott kan det få omedelbara konsekvenser för samhällskritiska funktioner, som sjukvård eller transporter. Detta innebär att teknologin, som skulle förenkla och förbättra våra liv, också kan utgöra en risk för samhällssäkerheten och demokratin om den inte hanteras med insikt och försiktighet. För Sverige, som delar många av Danmarks utmaningar, är detta en insikt som bör tas på stort allvar.
Ett centralt tema i rapporten är behovet av att stärka Danmarks digitala suveränitet och minska beroendet av globala teknikjättar. Detta ämne var något jag själv skrev om för några år sedan i boken “Sveket mot cybersäkerheten” som gavs ut av Fores. Expertgruppen bakom rapporten har formulerat sju principer för att vägleda denna utveckling.
Överblick och insyn i teknikjättarnas påverkan på digital infrastruktur
Säker och samhällsnyttig användning av data
Utveckling av konkurrenskraftiga alternativ till teknikjättarnas tjänster
Möjlighet att delta i samhällsdebatt och få information utan teknikjättarnas plattformar
Minskning av offentlig sektors beroende av teknikjättarnas lösningar
Skydd av utbildningsinstitutioner från kommersiella intressen
Trygghet och rättvisa förutsättningar på teknikjättarnas plattformar
Den första principen betonar vikten av överblick och insyn i teknikjättarnas inverkan på den digitala infrastrukturen. Det innebär att länder som Danmark, och för den delen Sverige, bör etablera mekanismer för att kontinuerligt övervaka ägandestrukturer, investeringar och risker som är kopplade till dessa globala aktörer.
Det andra principen handlar om att säkerställa att data används på sätt som stärker individen och samhället snarare än att uteslutande gynna kommersiella intressen. Det inkluderar att göra det enklare för individer att få tillgång till och dela sina egna data mellan olika tjänster på ett säkert och transparent sätt.
Den tredje principen framhåller vikten av att utveckla och stödja alternativ till teknikjättarnas tjänster. För att främja konkurrens och innovation måste mindre aktörer ges möjlighet att växa och erbjuda konkurrenskraftiga alternativ.
Den fjärde principen understryker att ingen individ eller organisation ska känna sig tvingad att använda teknikjättarnas plattformar för att delta i samhällsdebatt eller få tillgång till information. Det offentliga samtalet måste kunna föras på plattformar som inte kontrolleras av kommersiella intressen, och public service och oberoende medier måste stärkas som motvikt till teknikjättarnas algoritmstyrda innehåll.
En femte princip lyfter fram det offentliga sektorns ansvar att inte vara beroende av teknikjättarna. Här rekommenderas att det offentliga systemet prioriterar öppna lösningar och interoperabilitet för att säkerställa flexibilitet och minska sårbarheten. I detta ingår att minska användningen av stora, kommersiella plattformar och istället satsa på lösningar som är mer anpassade till nationella behov och värderingar.
Den sjätte principen fokuserar på utbildningsinstitutioner och deras oberoende. Teknikjättarnas närvaro i skolor och universitet riskerar att introducera kommersiella intressen i en miljö som bör vara fri från sådan påverkan. Barn och unga ska kunna använda digitala verktyg utan att deras data exploateras eller att de knyts till ett visst ekosystem från tidig ålder.
Den sjunde och sista principen handlar om att skapa trygga och rättvisa förutsättningar på teknikjättarnas plattformar. Danska företag och konsumenter som använder dessa plattformar för handel ska skyddas mot orimliga villkor, och det ska finnas tydliga regler som garanterar att produkterna på dessa plattformar följer lokal och europeisk lagstiftning.
Rapporten är inte bara en analys av teknikens påverkan, utan också en väckarklocka. Min förhoppning är att denna rapport finner sin väg in i den svenska debatten. För Sverige innebär den en möjlighet att reflektera över hur vår egen digitala infrastruktur är utformad och vilka förändringar som behövs för att säkra vår digitala resiliens. Det handlar om att navigera och skapa bästa förutsättningar för innovation och effektivitet, samtidigt som en tydlig utgångspunkt är att värna demokratin och samhällets funktioner. Det finns mycket att reflektera över i rapporten, som också pekar på vikten av att kunna fatta väl informerade och modiga beslut i en digital tid. Den pekar på vikten av systematisk och långsiktig planering också i tider av transformation, och en stark vilja att sätta samhällets värderingar främst i den digitala omvandlingen.
