Jag är så besviken på mig själv över att jag engagerat mig så hårt i politik och blivit besviken nu igen.

Jag VET ju att världen är skev och att folk valt girighet och okunskap före samarbete och kunskap. Jag VET ju också att jag tillhör en minoritet som känner att båda - nej förresten säg ALLA - sidor är dumma i huvet ibland. Och att ingen problematiserar sina egna.

Jag VET ju. Men jag blir så besviken ändå. Deprimerad. Håglös.

Kuken.