Ser flera kollegor som inbillar sig att ingen i vården kommer följa angiverilagen, när den kommer. I mina ögon är det orimligt naivt. All historisk erfarenhet pekar tyvärr på att många (även inom vården) kommer bli angivare om det blir vad lagen kräver. Starkt civilkurage följer inte automatiskt med legitimationen, och normer för vad som anses acceptabelt kan förändras snabbt.
@joarguterstam Nu vet vi ju inte om det blir en sådan lag, än mindre hur den skulle se ut i detalj. Men om det blir något sådant, så tänker jag på ännu en aspekt i samma riktning som du skriver: Rimligtvis finns det i så fall också många inom de yrkena och arbetsplatserna som skulle anse att angiverilagen är bra; regeringspartierna plus SD har ju runt hälften av rösterna och säkert en hel del av dem jobbar inom vården, och säkert är det många som kommer tycka som sitt parti i frågan.
@hehemrin Ja, visst är det så! Man måste ha en väldigt rosenskimrande idyllbild av alla hundratusentals människor i de här professionerna, om man tänker sig att de mangrant skulle motsätta sig en sådan här utveckling, och tom bryta mot lagen om den infördes.
@joarguterstam Ja, precis. Och lag är ju det som är rätt (åtminstone normalfallet i en demokrati) och det krävs ju förutom modet att bryta också att man själv är övertygade om att lagen är fel.
En tredje aspekt är gruppens påverkan, både i stort, fack men också lokalt. Åt vilket håll det puffar kommer säkert variera lokalt. Och så beror det säkert också på om anmälandet sker och hålls osynligt eller om det kommer till kännedom på ett eller annat vis på arbetsplatsen att och vem som anmäler.
