Var lite avstängd hos psykologen idag.
Gick hem och städade, nästan lite argt.
Fortsatte sedan sträckkolla på Borgen på Netflix för att glömma att jag är lite skör.
När Birgitte Nyborg i slutet av ett avsnitt till sist tar med sina barn till cancerläkaren efter att ha tigit om sin behandling för dem brast jag ut i gråt. En rätt skön sådan.
Dramatik är stundom bättre än terapi.